Jämtlands egen domkyrka har den kallats – Ovikens gamla kyrka. En av länets mest vackra och unika kyrkor. Men det var nära att denna kyrka, med anor från medeltiden, förvandlades till en ruin.

När den första kyrkan i Oviken byggdes är höljt i dunkel. Men vi vet att ärkebiskopen Olov Björnsson från Uppsala stift genomförde en visitation i Oviken år 1319. Med all sannolikhet fanns här då en kyrka, kanske byggd redan på 1200-talet. Sex år tidigare nämns dessutom Owik som ett eget pastorat i längden för sexårsgärden (påvlig korstågsskatt).

Första gången kyrkan omnämns i de skriftliga källorna är när den återinvigs 1503, efter en omfattande ombyggnation. Denna medeltidskyrka var 19,5 x 7 meter invändigt med 1,7 meter tjocka murar. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan då den utvidgades mellan åren 1758-1763 (under ledning av byggmästare Pehr Olofsson från Dillne i Oviken). 1500-talskyrkans västra och södra murar revs och de norra och östra murarna förlängdes och byggdes in i den nya kyrkan. Den nya kyrkan invigdes den 18 april 1763.

Karta_Jamtland_1539
Detalj ur Olaus Magnus Carta Marina (1539) med Oviken. Uppsala universitetsbibliotek.

Men redan under byggnadstiden hade man haft problem med den nya sydväggen, som visat tendenser att sjunka. 1760 hade man fått riva och bygga upp den på nytt. Problemet kvarstod dessvärre och skulle komma att förvärras de närmsta 130 åren. I slutet av 1800-talet ansågs murarna vara i så pass dåligt skick att något måste göras. Frågan var om man skulle restaurera den gamla kyrkan eller bygga en ny. En grupp ledande män inom församlingen propagerade för en nybyggnation. Trots omfattande protester från allmänheten beslutade kyrkostämman 1892 att inte bekosta någon renovering av gamla kyrkan. Den 18 februari 1894 fattades slutligen beslutet att bygga en ny kyrka. 1905 stod den nya kyrkan färdig; en hög tegelkonstruktion i nygotisk stil, helt i enlighet med den tidens smak.

Man kan misstänka att det var den starka folkopinionen som bidrog till att den gamla kyrkan ändå fick stå kvar och inte revs. Och tur var väl det. För redan 1908, endast tre år efter invigningen av den nya kyrkan, påbörjade dåvarande länsantikvarie Eric Festin arbetet med att införskaffa medel till restaurering av den gamla kyrkan. Även dåvarande riksantikvarie Sigurd Curman gav sitt stöd till projektet. Under 1920-talet inleddes arbetet med att samla ihop pengar på allvar och den 13 september 1931 fattade kyrkostämman beslut att inleda restaureringsarbetet. På midsommarafton 1935 kunde Ovikens gamla kyrka återinvigas av biskop Bohlin och den har sedan dess varit Ovikenbornas församlingskyrka.

IMGP3613
Klockstapeln, uppförd 1751-52 av Jonas Granberg. I bakgrunden skymtar Ovikens nya kyrka, invigd 1906. Foto: Steven Hellan.

Men det är inte bara kyrkobyggnaden i sig utan framförallt de människor och de händelser som är förknippade med platsen som väcker ett historiskt intresse. Under medeltiden hade Jämtland tillhört Norge rent politiskt men varit knutet till Sverige och Uppsala ärkestift i kyrkligt avseende. 1525 hade Gustav Vasas anhängare Erik Andersson utsetts till kyrkoherde i Ovikens församling och landsprost över Jämtland. Efter reformationen 1527 blev det Erik Anderssons uppgift att se till att reformationen genomfördes även i Jämtland. Gustav Vasa såg sin chans att tillskansa sig den kyrkliga makten, möjligtvis med baktanken att så småningom kunna införliva landskapet med Sverige. Det blev dock hans son, Erik XIV, som skulle försöka förverkliga den planen då det nordiska sjuårskriget inleddes 1563 och Jämtland erövrades av svenska trupper. Detta skulle utgöra startskottet för mer än 100 år av krig och oro i landskapet.

Jämtland blev slutligen en del av Sverige efter freden vid Brömsebro 1645. Men från dansk sida gjordes två återerövringsförsök; dels 1655-56 (Karl X Gustavs första danska krig), dels 1677-78 (skånska kriget). Den 16 augusti 1677 hamnade Ovikens kyrka i stridigheternas centrum, då en norsk här under befäl av Georg Christian von Schultz anföll en svensk här under befäl av major Carl Rutencrantz. Då ett antal jämtländska soldaterna deserterat och gått över till motståndarsidan, tvingades de två kvarvarande dragonkompanierna dra sig tillbaka till kyrkogården, där de stred till sent på kvällen. De överlevande gav då upp.

Kyrkobyggnaderna är på många sätt bärare av vår gemensamma historia. Berättelserna kring Ovikens gamla kyrka är ett tydligt exempel på detta. Religiös eller ej kan man inte låta bli att känna sig andäktig när man besöker denna plats och lär sig mer om dess historia.

DSC_0779
Två värjor funna i marken utanför kyrkan. Sannolikt från slaget vid kyrkan 1677. Foto: Steven Hellan.

 

Viktiga årtal i Ovikens gamla kyrkas historia:

1319: Ärkebiskopen Olov Björnsson besöker Oviken på sin visitationsresa.

1503: Kyrkan återinvigs efter omfattande ombyggnation.

1520-talet: Kyrkan förses med kalkmålningar.

1525: Erik Andersson, ’Jämtlands reformator’, utses till kyrkoherde i Oviken.

1651-1652: Altarskåpet färdigställs av konstsnidaren Peder Olofsson från Hälsingland.

1677: Ett slag mellan svenska och norska trupper utkämpas vid kyrkan.

1751-52: En ny klockstapel byggs av Jonas Granberg.

1758-1763: Kyrkan utvidgad och ombyggd under ledning av Pehr Olofsson.

1783: Kyrkan förses med en läktare.

1797: Kyrkan får sin första orgel.

1894: Beslut om att bygga en ny kyrka fattas.

1906: Ovikens nya kyrka invigs.

1931: Beslut om restaurering av den gamla kyrkan.

1935: Ovikens gamla kyrka återinvigs och blir åter igen församlingskyrka.

1965-1967: Ytterligare restaureringsarbeten utförs.

DSC_0782
Ovikens gamla kyrka. Interiör. Foto: Steven Hellan.
DSC_0774
Kyrkans värdefullaste inventarium är det gamla altarskåpet, utfört av konstsmidare Peder Olofsson från Kämsta i Hälsingland. Det föreställer scener ur Jesu liv med korsfästelsen i centrum. Foto: Steven Hellan.
DSC_0775
Detalj ur det gamla altarskåpet. Foto: Steven Hellan.
DSC_0777
Detalj ur de omfattande kalkmålningar från 1520-talet. De togs fram från under putsen på väggarna under restaureringen 1935. Foto: Steven Hellan.
DSC_0780
Gravhäll funnen under kyrkans golv vid renoveringsarbeten 1965. Inskriptionen lyder: ”HER AEHR BERGRAFWEN ET LITET BARN ANDERS HANSSON DRAKE SOM FÖDDES DEN 11 AUGUSTI OCH DØDDE DEN 2 DECEMB: 1680.” Tillsammans med två andra hällar minner de om i späd ålder avlidna barn till Hans Olofsson Drake, kyrkoherde mellan 1678-1701. Han var för övrigt redan 1660 skolmästare vid Ovikens skola, Jämtlands första barnskola. Foto: Steven Hellan.
IMGP3616
Södra bogårdsmuren, södra stegporten och bårhuset. Bogårdsmurens ålder är osäker, men den och stegporten kan vara från ombyggnationen på 1700-talet. Bårhusets ålder är okänt. Foto: Steven Hellan.
DSC_0772
Sahlinska gravkoret, uppfört under utvidgningen av kyrkan 1758-63 av dåvarande kyrkoherde Daniel Jonae Sahlin. Foto: Steven Hellan.

 

Tryckta källor:

Almqvist, Boel. (1984), Oviken, i Jämtlands medeltida kyrkor, s. 185-189.

Dellbeck, Johan. (1993), Erik Andersson i Oviken och Gustav Vasa, i Jämten 1993, s. 68-73

Egervärn, Erik A. (2001), Jämtland och Härjedalen i krig och krigsfara, i Jämtlands fältjägarregemente band I, s. 136.

Festin, Eric. (1935), Ovikens gamla kyrka, i Jämten 1935, s. 61-92.

Olofsson, S. Hemmendorff, O. Grundberg, O. (1997), Pilgrimstid, s. 39.

Persson, Christina. (2010), Ovikens gamla kyrka – förundersökning av putsen på kyrkan och bogårdsmuren.

Söderholm, Gunnar. (1966), Några fynd i Ovikens gamla kyrka, i Jämten 1966, s. 158-159.

Söderholm, Gunnar. (1967), Ovikens kyrkor, i Jämten 1967, s. 7-22.

Otryckta källor:

Abrahamsson, Lars-Einar. (2005), Ovikens gamla kyrka – en kortfattad beskrivning (informationsblad från Ovikens församling).

Elektroniska källor:

Björlin, Gustav. (1885), Kriget mot Danmark 1675-1679. Hämtad 1 december 2017 från: https://zenker.se/Historia/Svensk_danska_1675/krigsroerelser_i_jaemtland_1677.shtml

Ovikens kyrka, Wikipedia-artikel: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ovikens_gamla_kyrka