Ljusnedals bruk

Ljusnedals bruk i Härjedalen grundades redan 1686 då kopparmalm upptäckts vid Ramundberget och en gruva öppnats. Rika borgare från Stockholm uppförde hytta, smedja och vattensåg vid Ljusnedalsforsen och ett brukssamhälle växte fram i fjällvärlden. Gruvdriften blev dock aldrig någon lönsam verksamhet, och på 1700-talet övergick man istället till att bryta järnmalm. Järnbruket var Härjedalens genom tiderna största industri.

Men inte heller järnframställningen blev en särskilt bra affär. Malmen var relativt lågvärdig. Högsta produktionen, 121 ton järn, noterades 1840. De sista 10 åren producerades bara drygt 2 ton per år. År 1858 blev den norske bruksinspektören William Farup ägare till bruket. Han inriktade bruket mer mot boskapsskötsel och utvidgade markerna så att egendomen vid hans död med sina 9 kvadratmil var den till arealen största i Sverige. Farup påbörjade utdikningar, myravtappningar och nyodlingar och anlade länets första mejeri. Men trots att han även försökte modernisera järnframställningen tvingades han lägga ned bruket år 1879. Ljusnedals bruk hade varit Härjedalens enda industri i nästan 200 år.

Den gamla bruksmiljön vid Ljusnedal är mycket intressant att besöka och många byggnader står kvar och vittnar om verksamheten som bedrevs där. Herrgårdsbyggnaden, byggd 1858, brann dessvärre ner 1937, men räddade inventarier finns att beskåda på Fjällmuseet i Funäsdalen. En kulturstig är anlagd genom området och det finns gott om informationstavlor. Väl värt ett besök.